Om Maria Sidorova
Kan det då blivit något annat än en harpist?
Denna frostiga oktobernatt omsvärmades det rosa trähuset av små, knappt urskiljbara flagor av iskristall. Det liknade en vacker kakburk där det stod i granskogsbrynet med sina mörkrött målade lister och tak. Kylan sjöng inte, den nynnade snarare men måste ändå ha förebådat den annalkande vintern.
Iskristallerna svärmade så sinnrikt och tog så lekfulla vändningar i sitt intensiva uppvaktande av huset att man kunde få för sig att de alla löd under en musikalisk mästarhands taktpinne.
Denna förvinternatt, strax utanför dåvarande Leningrad, slutet av 1950-talet, föddes Maria Sidorova i det rosa huset som liknade en kakburk.
Hennes far, Boris Sidorova, som egenhändigt hade uppfört huset arbetade som harpstämmare på Mariaskijteatern i Leningrad och modern Tatiana var harpist på Lenkonsert.
Kan det då blivit något annat än en harpist av detta barn?
Så vid 15 års ålder får Maria också kontrakt som musiker vid Lenkonsert.
I Sverige ska hon få de utmaningar
Månadslönen var högre än en ingengiörs, 150 rubel i månaden.
Under tiden på Lenkonsert turnerar Maria runt i både Ryssland och Sovjetunionen.
Efter murens fall och Sovjetunionens upplösning blir musiklivet alltför privatiserat och Maria flyttar så småningom till Sverige.
Och det är i Sverige som Marias kärlek till den klassiska musiken ska få blomma ut.
I Sverige ska hon få de utmaningar som kommer utveckla hennes talang och mångsidighet. En av de nya stigar hon ska beträda leder till Folkkulturcentrum. En god vän kallar henne dit och hon får rollen musikalisk ”spindel i nätet” när det insomnade kulturcentret ska uppdateras för 2000-talet.
Tillsammans med en brokig samling begåvningar, trollkarlar, operadivor, clowner, fakirer, buktalare så lockar hon nöjeslystna stockholmare till ett nytt, annorlunda nattsudd.
Köerna ringlar ute på Skeppsholmen, stolarna räcker inte till!
”Ett eklektiskt hopkok av osannolika begåvningar” skrev en recensent.
Det ena leder iblan till det andra och plötsligt inviger Maria Kultur och näringslivs middag på moderna museet tillsamman med gräddan av Stockholms unga cirkusartister.
I publiken återfinns kronprinsessan Viktoria.
Efter detta kommer uppdragen i rask takt;
-Pride festivalen i Stockholm 2007.
-Nycirkusprojekt med lågstadiebarn i Västerbottens inland.
– Åsele marknad, där hon mötte breakdansaren Anton Borgström i en av de första försöken att mixa breakdans med klassisk musik.
Efter att så känsligt, begåvat och lyhört understött och förhöjt andras artisteri vill Maria alltmer fokusera på sin egen solokarriär som harpist.
Hon riktar in du på de nordliga länen, trotsar väder, vind och geografi, fastnar i renhjordar med bilen, drar harpan för hand i väglöst land, passerar smala broar över forsar och ger sig ut i kraftig sjögång på Östersjön för besöka en kyrka på en liten ö.
Hon sover i harpfodral i övergivna norrbottniska spökhus. Alltid med harpan vid sin sida, hennes trogne vän och följeslagare.
Och hon lyckas, efter några år är hon den mest anlitade och efterfrågade musikern i kyrkorna i Norra Sverige.
Listan kan göras lång;
Pajala kyrka, Luleå domkyrka, Holmöns kyrka, Lövångers kyrka, Stensele kyrka, Skellefte landsförsamlings, Härnösands domkyrka, Kiruna kyrka, Kalix kyrka, Umeå stadskyrka, Byggdeå kyrka,Lycksele kyrka, Junselevägen kyrka, Frösö kyrka, Sollefteå kyrka, Skattungbyns kyrka, Nora kyrka, Malå kyrka, Älvsbyns kyrka, Piteå kyrka, Vindelns kyrka, Holmsunds kyrka, Nordmalings, Hörnefors, Vännäs, Åseles kyrka. Mfl.